Högfunktionell autist berättar

Eftersom jag skrev om empati-förmåga igår passar det att jag rekommenderar ett annat radioprogram idag, nämligen Samtal pågår som idag innehöll ett samtal med Iris Johansson som är drabbad av en högfunktionell autismstörning. Iris berättar om hur det är att leva med bara små glimtar av känslor, hur hon som 12-åring började försöka lära sig att bete sig "vanligt" genom att studera andra och härma deras beteenden och minspel. Det är intressant att höra henne berätta om sina upplevelser och hennes försök till beskrivningar av sitt inre.

"Det är ett ingenting. Det är inte så att det är tomt. Är det tomt så tänker man sig att det inte är någonting, men det är en massa på insidan. Samtidigt så är det ett ingenting. Det är intigt. Det betyder ingenting eller det har ingen koppling. Det är som, om du tänker dig ett möblerat rum, och så släcker man ljuset. Allting finns ju, likaväl som när ljuset är tänt, men när ljuset är tänt så vet man ju. Då ser man ju saker och ting. Då har man relation till det som är där. Men väldigt ofta så är det ljuset släckt, och då är det bara intigt fast att jag vet mycket väl att det finns en massa där inne. Men eftersom jag inte har någon kontakt med det så är det som om det vore tomt eller som det inte fanns någonting."

Hon beskriver hur saker inte spelar någon roll för henne, att hon inte kan göra saker för andras skull, har svårt att samarbeta och samspela med andra, att hon saknar skuld och skamkänslor, inte saknar sitt barn eller andra människor, hur hon ibland måste röra på kroppen för att motverka den obehagliga upplevelsen av tomhet. Då hon inte kan känna att hon sårar andra, så brukar hon i de situationerna säga att "Gör det du behöver för att upprätta dig själv i det här". Hon saknar inte upplevelsen av känslor eftersom hon inte vet vad det är för något. Däremot har hon tränat hårt på att försöka bete sig och vara som andra.

Vad har hon för drivkrafter? För henne är livet livets mening och värdet finns i att man finns. Det vi gör på jorden är att skaffa massa erfenheter och upplevelser som vi berikar universum med när vi dör. Livet är ett hårt arbete som kan ge ett uns av lycka. Lyckan för henne är att det blir ljust inuti, inte blir stereotyper och tvångstankar samt att hon har flyt i tanke och görande.

Mycket fascinerande att höra hennes berättelse.

Iris Johansson arbetar själv med att handleda de som arbetar med personer med störningar. Hon har skrivit boken "En annorlunda barndom".

Sänds även i P1 kl. 21.03, 00.35 och på lördag kl. 18.15.
Webbradio
Mp3
30-dagarsarkivet